Historien om Svenska Popfabriken
Att skriva historia är inte lätt.
När man tror sig hugga i sten visar det sig ofta att man skriver i vatten. Den eviga frågan för historieskrivaren, om vilka glasögon han skall använda för att vinkeln i backspegeln skall bli den rätta, låter sig inte viftas bort utan vidare. Även nyputsade glasögon och den bredaste backspegel har sina döda vinklar.
Även om Svenska Popfabrikens historia kanske inte tillhör det väsentligaste i Europas historia - eller ens Sveriges - så kan den nog berättas ändå. Men vi måste genomföra vår uppgift med måttliga ambitioner. Vårt material, vinylskivorna och minnena, tål inte alltför mycken källkritik och just historien om Svenska Popfabriken bör inte tas på alltför stort allvar. Även om historielösheten måste bekämpas så har vi ju framtiden också att tänka på.
Svenska Popfabrikens förhistoria kan kort återges på detta sätt:
Musikdirektör Bo-Ingvar Olsson startade i januari 1977 tillsammans med några elever på Klippans Gymnasieskola Musikföreningen Bombadill. Föreningens syfte var framför allt att stimulera medlemmarnas intresse för att spela in (experimentell) musik. För detta syfte byggde föreningen upp en enkel men funktionsduglig inspelningsstudio i källaren till Musikskolan i Klippan.
Några av medlemmarna som spelade i ett rockband tog itu med idén att själva spela in och ge ut en singelskiva och i mars 1978 kom Vårdad klädsel med Kriminella Gitarrer. Andra grupper med medlemmar knutna till Bombadill följde efter i samma "vi-gör-det-själva"-anda och inom ett år hade även The Push, Torsson och Noise skivdebuterat med singelskivor. I juni 1979 kom sedan samlingsskivan Svensk pop, där dessa fyra grupper medverkade, och Svenska Popfabriken - en ideell musikförening - bildades. Sedan dess har spaltmillimetrar skrivits och resten är - som man säger - historia .
Svenska Popfabriken har idag en inspelningsstudio, en repetitionslokal och två kaffebryggare (varav endast en fungerar), men skivproduktionen har sedan länge upphört. De mest aktiva inom Svenska Popfabriken idag är den lilla skara som regelbundet besöker föreningens möten och som vid dessa möten alltsomoftast konstaterar att om det inte var bättre förr så var det i alla fall roligare (för dem, alltså).
Popfabriken i Klippan skall inte förväxlas med Pipfabriken i Hyllstofta. De tillverkade ju - som vi alla vet - plastbrickor o dyl.
Klippan i september 1993
Mats Pettersson
PS Bill Winston, den ursprunglige trumslagaren i Asalångastockar, drack - liksom Tolstoj - sitt te ur glas. DS
|